Ibland blir jag bara så glad, jag vaknade imorse och klev upp för att dra på mig promenadskorna på engång. Varit länge sedan jag känt för en promenad nu men idag gjorde jag verkligen det. Tog med mig luren och spenderade 1 timmes promenad tillsammas med jennie i ena örat. Jennie stannade sedan kvar över frukosten också :)

Bestämde mig sedan för att läsa igeom lite föreläsningspapper. Tyvärr resulterade de i att jag somnade och vaknade istället 1.5 timme senare, med huvudvärk. Inget plugg alltså och på min lilla smitning från det hade jag nu även huvudvärk på köpet. Men jag var bestämd, jag hade bestämt att jag skulle träna idag, trots min enorma träningsvärk som gjorde att jag knappt kunde förflytta mig. Upp, på med träningskläderna och iväg. Jag hade bokat mig på ett Intervall pass kl 16.30 men eftersom klockan bara var 14.45 tänkte jag att jag gymmar istället, mage rygg skulle det bli, detta eftersom dessa muskelgrupper var de enda som inte grinade blod pga träningsvärk..
Efter lite mer än en timmes kämpande insåg jag att motivationen inte skulle bli nå bra idag, huvudvärken hade ökat lavinartat sen jag entrade SATS så jag begav mig till streachingen istället, väl där så kommer instruktören till intervallpasset, och på något märkligt sätt får hon mig att stanna kvar och delta på kanske veckans roligaste pass.
Från ingenstans kom motivationen, jag var astaggad och det var svinroligt, trots att jag trodde jag skulle börja gråta på benstyrkan då mina träningsvärksinflamerade ben inte ville lyda. Jag blir så glad när det är sådanna glädjesprudande instruköterer!
Väl hemma med humöret på topp möts jag av det underbaraste blogginlägget från min älskade uppe i norr. Vad jag längtar efter dig nu. Men nu är ännu en dag avklarad vilket betyder att nu är det en dag mindre tills vi ses.


♥
Nassinatt!