skylten på plats igen
åker iväg ett tag, mobilen kommer vara enda kommunikationsmedlet
när man tar i för mycket
Som många vet så har jag nu på den senaste tiden varit väldigt "loj"... jag orkar inte speciellt mycket och vill oftast vara för mig själv, bara ta det lugnt och varken känna någon press eller stress. Detta har lett till att allt jag vanligtvis brukat göra nu fått tagit en rejäl time out och istället få finna sig i den nu lugna och mer passiva Frida.
Träning är t ex en sådan sak som jag för tillfället lagt åt sidan, visst jag tränar men det är långt ifrån så mycket som det brukar vara, men jag känner inte att jag orkar, och eftersom jag hela tiden bara får benhinneinflamation så fort jag bara kastar en blick mot mina springskor så har det inte varit tillräckligt motiverande eftersom jag vetat att det bara skulle hålla någon vecka och sen skulle jag gå där och halta men också och böna mig över hur jag kunde vara så klumpig att låta det ske en gång till...
Hur som helst, i torsdags var jag ut och sprang, det var första gången på länge och eftersom jag haft semster och festligheter toppat min lista länge nu hade jag inte speciellt stora förhoppningar på denna tur, men förvånande nog gick det bra, dock fick jag kampas med träningsvärk två dagar efteråt...
Idag när jag vaknade kände jag att det var dags igen, nu skulle jag möta springspåret och jag var verkligen taggad, kanske lite väl taggad eftersom det hela slutade med två blodiga knän och uppskrapade händer... Jag kan säga att jag än en gång konstatera att trärötterna i trebo är orörda och inte förflyttade..
Jag säger som Benjamin skulle ha sagt:
"DET GÄLLER ATT GE ALLT"
det ni missat
Ja, nu kanske man ska försöka ta tag i denna blogg igen då, jag ser på statistiken att ni fortfarande besöker min blogg trots min vidrigt dåliga uppdatering, men när man är på semester, jobbar eller ligger och lapar sol såmåste jag få tycka att jag inte diretkt måste gå in för att uppdatera er om mitt liv.
Jag ska försöa sammanfatta det som ni missat:
Halmstad: Var helt underbart roligt, trotts att vädret var värdelöst dåligt så gjorde jag och malin det till en riktig dunder resa som jag kommer minnas hela livet!! Mycket nöje med festande hela tiden, helt enkelt en kanonresa som man absolut inte ville slitas från när det var dags att sätta sig i bilen i söndags för att tugga motorväg i 70 mil.
Lite roligt med resan var att vi hade tre mål med den, dessa mål var
- Besöka Högskolan
- Se Rix FM festival
- Se Håkan Hellström
Gissa hur många av målen vi uppfyllde, jo självklart INGET! men jävlar vad roligt det var trots allt :)
Annars när jag kom hem så har det inte hänt någonting speciellt, den större tiden har jag spenderat inanför åsens livs väggar och jag är så fruktansvärt trött på det stället nu så ja, jag finner inte ord. Detta resulterade i att jag i torsdags gav bort mitt skift till Linn som tog emot det med öppna armar, själv tackade och bockade jag och mötte istället Rullsands underbara väder och sandstrand med öppna armar :) det blev en underbar dag där tillsammans med Malin, stubbluggen och Pea, just what i needed!
Idag har jag jobbat som vanligt, 9-14 och sen avnjöt jag några timmar i solen, det är ju typ 30 grader idag och fruktansvärt varmt!! Jag gjorde senare någonting lite oruttinerat, jag mötte springskorna och den extrema hettan, det gick bra till en början men närjag kanske hade 1 km kvar hem så blev det tungt varmt och oerhört jobbigt, men jag kämpade på och kom slutligen hem, svettig, uttorkad. med en känsla av att jag lämnat alla muskler i backen jag körde intervaller i ramlade jag ihop och pustade ut på köksgolvet med blodsmak i munnen och svartnande i ögen... för många människor måste detta vara det värsta de vet, t ex johanna skulle säga att jag är dum i huve, men trots allt detta så kan jag bara konstatera att jag älskar det!
Jag ska försöa sammanfatta det som ni missat:
Halmstad: Var helt underbart roligt, trotts att vädret var värdelöst dåligt så gjorde jag och malin det till en riktig dunder resa som jag kommer minnas hela livet!! Mycket nöje med festande hela tiden, helt enkelt en kanonresa som man absolut inte ville slitas från när det var dags att sätta sig i bilen i söndags för att tugga motorväg i 70 mil.
Lite roligt med resan var att vi hade tre mål med den, dessa mål var
- Besöka Högskolan
- Se Rix FM festival
- Se Håkan Hellström
Gissa hur många av målen vi uppfyllde, jo självklart INGET! men jävlar vad roligt det var trots allt :)
Annars när jag kom hem så har det inte hänt någonting speciellt, den större tiden har jag spenderat inanför åsens livs väggar och jag är så fruktansvärt trött på det stället nu så ja, jag finner inte ord. Detta resulterade i att jag i torsdags gav bort mitt skift till Linn som tog emot det med öppna armar, själv tackade och bockade jag och mötte istället Rullsands underbara väder och sandstrand med öppna armar :) det blev en underbar dag där tillsammans med Malin, stubbluggen och Pea, just what i needed!
Idag har jag jobbat som vanligt, 9-14 och sen avnjöt jag några timmar i solen, det är ju typ 30 grader idag och fruktansvärt varmt!! Jag gjorde senare någonting lite oruttinerat, jag mötte springskorna och den extrema hettan, det gick bra till en början men närjag kanske hade 1 km kvar hem så blev det tungt varmt och oerhört jobbigt, men jag kämpade på och kom slutligen hem, svettig, uttorkad. med en känsla av att jag lämnat alla muskler i backen jag körde intervaller i ramlade jag ihop och pustade ut på köksgolvet med blodsmak i munnen och svartnande i ögen... för många människor måste detta vara det värsta de vet, t ex johanna skulle säga att jag är dum i huve, men trots allt detta så kan jag bara konstatera att jag älskar det!
mot nya äventyr
Sitter här nu, håller på att mekka med både iTunes och Windows media player, och slutligen börjar jag få ett humm om hur man gör när man ska till och bränna skivor :) så nu är jag i full färd med att göra bra "åka bil skivor" :)
Inatt drar jag och Mallan med destination mot västkusten och med slutmålet Halmstad. GPSen är inställd, bilen är packad, väckarklockorna är ställda och snart är skivorna färdiga. Ha det bra här hemma!
Kontakt med mig får ni aningen på söndag när jag kommer hem eller via min mobil :)
Så nu har min blogg:
Inatt drar jag och Mallan med destination mot västkusten och med slutmålet Halmstad. GPSen är inställd, bilen är packad, väckarklockorna är ställda och snart är skivorna färdiga. Ha det bra här hemma!
Kontakt med mig får ni aningen på söndag när jag kommer hem eller via min mobil :)
Så nu har min blogg:
True love
Inne på Åsens Livs:
Ida och Klara kommer in i butiken en vanlig dag och ställer sig vid det, i deras ögon, enorma godisutbudet. De står och pratar om alltifrån hästar till tuggummin och att välja någonting som de ska köpa för dagens dagskassa verkar vara ett stort bekymmer. Jag som sitter i kassan reagerar inte speciellt mycket på det som de pratar om eftersom de dagligen är inne i butiken men också eftersom hästar inte riktigt är mitt favoritämne att tjuvlyssna på, jag kommer iallafall aldrig lära mig vad ett trens är, eller vad det är för skillnad mellan trav och galopp och tydligen ska det även finnas någonting som heter skritt?
När tjejerna för kanske 10 gångern, under dessa 5 minuter de nu stått och suktat efter vad de ska köpa, samt sprungit skyttetrafik fram till mig och frågat vad allting kostar, byter samtalsämne kommer de in på ett nytt område som till och med får mig attt höja ett ögonbryn
Ida: Men hur blev det nu då? Frågade du på Marcus eller?
Klara: Ja det gjorde jag, men han svarade nej igår
Ida: Va, sa han nej?!?
Klara: Ja, men han var ju med gurra, jag tror inte han vågade säga ja när han var med
Ida: Typiskt killar!
Klara: Ja, fast jag bryr mig inte nu, jag är inte kär i honom nå mera!
Denna konversation bryts plötsligt då det smäller till på plåtbron utanför butiken och de tre musketörerna entrar butiken, den lugna fridfulla och bekväma stämningen som nyligen låg över butiken bryts nu och det känns som vi kastas in i ett oroligt, pratigt och "försök att bräcka mig genom att prata högre än mig" område. Självklart är det Alexander, Gurra och Victor som gör entré. Grabbarna störtar fram till Läskkylen och sedan fortsätter de att flanera runt i butiken som om de skulle äga hela placet. När grabbarna får syn på Ida och Klara kan inte Gurra hålla sig mera, över hela butiken ropar han:
KLARA, JAG HÖRDE ATT DU HADE FRÅGAT PÅ MACKAN, (VARAV ALLA KILLAR VIKER SIG DUBBELT AV SKRATT)
Klara: Ja,
Gurra: är ni tillsammans nu?
Klara: han sa faktiskt nej!
Gurra: Ja, det vet jag väl, HAHAHAHAHA
Klara: Ja, och jag har redan fråga på Oscar nu, så det är inte så att jag precis är kär i marcus mera, det var ju liksom två dagar sen!
Så säger en mycket självsäker tjej som klara på 8 år till svar på gurras stöddiga påhopp. Skönt att hon lyckades gå vidare så fort!
Ibland brukar jag tänka på hur enkelt allting var när man var liten, då fanns det inga bekymmer som varje dag nötte tankebanorna i hjärnan, det fanns heller inga livsavgörande beslut som man var tvungen att fatta, och problem som handlade om kärlek fanns inte heller med på kartan eftersom om personen svarade "nej" när man slutligen vågat fråga chans, så fanns det ju närmare 10 andra potensiella killar som man direkt efter skulle kunna förklara sig kärlek för.
En annan sak jag brukar fundera på är om man verkligen är kär när man är liten, om man verkligen har känslor för sin "pojkvän/flickvän" som man så gärna vill kalla det.
Jag minns själv när jag gick i fyran och hade mina pojkvänner, ena veckan var man tillsammans med en person, då fick man kort på honom från när han var liten och det fanns för mig då ingen annan i världen som skulle kunna ersätta hans plats i mitt hjärta, nästa vecka då var man tillsammans med hans bästa kompis och då var det samma story igen, han var inte utbytesbar. Jag minns hur jag och Karin brukade prata om våra pojkvänner, vi skrev deras namn på varenda liten kvadratcentimeter av papper där deras namn fick plats, vi ritade ingenting annat än hjärtan och gull gull teckningar, vi ställde frågor till varandra att om vi skulle få en miljon men då aldrig få träffa den för tillfället aktuella pojkvännen, vad skulle vi då välja? (Svaret var alltid pojkvännen)
Men kunde man vara kär när man var så liten, kunde man kalla en puss bakom dörren i skolan när ingen annan såg på för kärlek? var att inte våga berätta för sina föräldrar om pojkvännen kärlek? Var att byta pojkvänner med sin bästa kompis öven en och samma dag kärlek? Var "jag svarar JA på din fråga chansfråga om du kommer och tittar på min fotbollsträning ikväll" kärlek? obviously then!
En sak som jag iallafall kan garantera att är äkta kärlek är den kärlek som brinner mellan mina föräldrar. I onsdags hade min älskade mamma och pappa 25 årig bröllopsdag. Mina föräldrar har lyckats med någonting allt förmånga föräldrar inte lyckas med idag, de har lyckats med att hålla ihop. De har stöttat varandra i med och motgångar och jag hoppas innerligt att det kommer leva lyckliga tillsammans i alla deras dagar. Mamma och Pappa, Jag älskar er!
Ida och Klara kommer in i butiken en vanlig dag och ställer sig vid det, i deras ögon, enorma godisutbudet. De står och pratar om alltifrån hästar till tuggummin och att välja någonting som de ska köpa för dagens dagskassa verkar vara ett stort bekymmer. Jag som sitter i kassan reagerar inte speciellt mycket på det som de pratar om eftersom de dagligen är inne i butiken men också eftersom hästar inte riktigt är mitt favoritämne att tjuvlyssna på, jag kommer iallafall aldrig lära mig vad ett trens är, eller vad det är för skillnad mellan trav och galopp och tydligen ska det även finnas någonting som heter skritt?
När tjejerna för kanske 10 gångern, under dessa 5 minuter de nu stått och suktat efter vad de ska köpa, samt sprungit skyttetrafik fram till mig och frågat vad allting kostar, byter samtalsämne kommer de in på ett nytt område som till och med får mig attt höja ett ögonbryn
Ida: Men hur blev det nu då? Frågade du på Marcus eller?
Klara: Ja det gjorde jag, men han svarade nej igår
Ida: Va, sa han nej?!?
Klara: Ja, men han var ju med gurra, jag tror inte han vågade säga ja när han var med
Ida: Typiskt killar!
Klara: Ja, fast jag bryr mig inte nu, jag är inte kär i honom nå mera!
Denna konversation bryts plötsligt då det smäller till på plåtbron utanför butiken och de tre musketörerna entrar butiken, den lugna fridfulla och bekväma stämningen som nyligen låg över butiken bryts nu och det känns som vi kastas in i ett oroligt, pratigt och "försök att bräcka mig genom att prata högre än mig" område. Självklart är det Alexander, Gurra och Victor som gör entré. Grabbarna störtar fram till Läskkylen och sedan fortsätter de att flanera runt i butiken som om de skulle äga hela placet. När grabbarna får syn på Ida och Klara kan inte Gurra hålla sig mera, över hela butiken ropar han:
KLARA, JAG HÖRDE ATT DU HADE FRÅGAT PÅ MACKAN, (VARAV ALLA KILLAR VIKER SIG DUBBELT AV SKRATT)
Klara: Ja,
Gurra: är ni tillsammans nu?
Klara: han sa faktiskt nej!
Gurra: Ja, det vet jag väl, HAHAHAHAHA
Klara: Ja, och jag har redan fråga på Oscar nu, så det är inte så att jag precis är kär i marcus mera, det var ju liksom två dagar sen!
Så säger en mycket självsäker tjej som klara på 8 år till svar på gurras stöddiga påhopp. Skönt att hon lyckades gå vidare så fort!
Ibland brukar jag tänka på hur enkelt allting var när man var liten, då fanns det inga bekymmer som varje dag nötte tankebanorna i hjärnan, det fanns heller inga livsavgörande beslut som man var tvungen att fatta, och problem som handlade om kärlek fanns inte heller med på kartan eftersom om personen svarade "nej" när man slutligen vågat fråga chans, så fanns det ju närmare 10 andra potensiella killar som man direkt efter skulle kunna förklara sig kärlek för.
En annan sak jag brukar fundera på är om man verkligen är kär när man är liten, om man verkligen har känslor för sin "pojkvän/flickvän" som man så gärna vill kalla det.
Jag minns själv när jag gick i fyran och hade mina pojkvänner, ena veckan var man tillsammans med en person, då fick man kort på honom från när han var liten och det fanns för mig då ingen annan i världen som skulle kunna ersätta hans plats i mitt hjärta, nästa vecka då var man tillsammans med hans bästa kompis och då var det samma story igen, han var inte utbytesbar. Jag minns hur jag och Karin brukade prata om våra pojkvänner, vi skrev deras namn på varenda liten kvadratcentimeter av papper där deras namn fick plats, vi ritade ingenting annat än hjärtan och gull gull teckningar, vi ställde frågor till varandra att om vi skulle få en miljon men då aldrig få träffa den för tillfället aktuella pojkvännen, vad skulle vi då välja? (Svaret var alltid pojkvännen)
Men kunde man vara kär när man var så liten, kunde man kalla en puss bakom dörren i skolan när ingen annan såg på för kärlek? var att inte våga berätta för sina föräldrar om pojkvännen kärlek? Var att byta pojkvänner med sin bästa kompis öven en och samma dag kärlek? Var "jag svarar JA på din fråga chansfråga om du kommer och tittar på min fotbollsträning ikväll" kärlek? obviously then!
En sak som jag iallafall kan garantera att är äkta kärlek är den kärlek som brinner mellan mina föräldrar. I onsdags hade min älskade mamma och pappa 25 årig bröllopsdag. Mina föräldrar har lyckats med någonting allt förmånga föräldrar inte lyckas med idag, de har lyckats med att hålla ihop. De har stöttat varandra i med och motgångar och jag hoppas innerligt att det kommer leva lyckliga tillsammans i alla deras dagar. Mamma och Pappa, Jag älskar er!
25 st röda rosor fick min mamma med blombud av pappa som på bröllopsdagen
befann sig på vår segelbåt ute på havet. Pappa han kan han!
Jag hoppas att jag en vacker dag kommer hitta en sådan Johan Luuke som mamma gjorde den där sommaren i Årsunda för länge sedan... Än så länge har jag inte funnit min Johan Luuke, men jag tänker fortsätta leta!
You need to understant that I need a man who can take my hand!
befann sig på vår segelbåt ute på havet. Pappa han kan han!
Jag hoppas att jag en vacker dag kommer hitta en sådan Johan Luuke som mamma gjorde den där sommaren i Årsunda för länge sedan... Än så länge har jag inte funnit min Johan Luuke, men jag tänker fortsätta leta!
You need to understant that I need a man who can take my hand!
den som väntar på nått gott
idag kommer ett nytt, färdigskrivet men bara lite bilder ska in, ursäkta för att jag är lite oaktiv på bloggen, men senare idag smäller det
--
no colours, no feelings, no emotions
just full of
....
tomhet är det ord som kan beskriva mig idag. tomhet är just nu det ord som beskriver hur jag mår.
tom, kluven, osäker och skuldbelaggd, that's me
What if everything were easy. What if everything didn't turn out the way it always dose. What if I never knew you.
Will it never stop for me? Or do I have to change the way I live my lift just to feel happy again?
tom, kluven, osäker och skuldbelaggd, that's me
What if everything were easy. What if everything didn't turn out the way it always dose. What if I never knew you.
Will it never stop for me? Or do I have to change the way I live my lift just to feel happy again?
Åsens Livs AB
som säkert nu alla är medvetna om så jobbar ju jag då på Åsens Livs. Denna för många ökända "mataffär" är belägen i Östanbyn och är 3-4kr dyrare på varje vara än de enorma matkedjorna som är belägna mer centralt. Åsens Livs är så långt ifrån hightech som man kan komma, det är knappast dörrar som öppnas av sig själv, att panta burkar tar evigheter eftersom pantmaskinen måste bearbeta varje burk väldigt länge och kassaappraten är en sådan när kassörskan håller i en liten dosa som man sedan måste trycka på en liten knapp för att få streckkordsavläsare att börja fundera. Ja Åsens Livs är en plats där det känns som man stiger rakt in i ala 1990-talet igen.
Men trots att åsens är en riktig U-affär (utveklingsaffär) så har den sin tjusning... Som kassörska vet jag alltid när det kommer en kund eftersom det smäller när de stiger upp på plåtbron som är innan man får pressa upp den, enligt många barn, enormt tunga dörren.
Jag har noterat att alla småbarn är helt besatta av tidningar, så fort en 4 åring kommer in i butiken rusar han/hon fram till tidningsstället och tittar frågande på sina föräldrar, min tanke som slår mig då är hur barn som inte ens kan räkna alfabetet kan vara intresserad av serietidningar?
Sen har vi nästa kategori kunder, nämligen de inte riktigt än fyllda tonårspojkarna. Här är det Alexander, Gurra, Victor och Emil och alla deras anhängare som sisådär 10-15 ggr kommer in och handlar nyttigheter som Energidricka, coca-cola, klubbor, kinderägg 1-kr tuggummi och allt annat som deras fjuppiga veckopeng kan tänkas sättas sprätt på. Det som jag inte förstår med dessa grabbar är varför de inte kan köpa mycket på engång istället för att köra skyttetrafik fram och tillbaka till butiken. Oftast kommer de inspringande, hoppas jämnfota på plåtbron utanför vilket får mig att tror det skett ett bombattentat utanför, sen är de så anfådda att de viker sig dubbelt och sätterhänderna på knäna och pustar ut... Sen kommer de fram till mig i kassan och säger Ett sura äpple tuggummi! samtidigt som dom sen tar emot tuggummit kastar dom fram en krona till mig och sen är de borta igen, jag brukar inte ens hinna lägga ner kronan i kassan innan jag hör smällen mot plåtbron vilket berättar för mig att de nu lämnat butiken för att om några minuter återigen vara på plats framför godisstångdet då de äntligen lyckats fått i hop några sketna kronor att sätta sprätt på bland åsens enorma utbud! För dessa grabbar är åsens ingen antikstämplad wannabe 90-tals affär med tråkig personal och dyra varor, för dessa grabbar är åsens deras höjd och utgångspunkt i vardagen, för jag menar, vad skulle en sommar för dessa grabbar vara utan 1-kronors tuggummin, kinderägg och coca-cola?
Men trots att åsens är en riktig U-affär (utveklingsaffär) så har den sin tjusning... Som kassörska vet jag alltid när det kommer en kund eftersom det smäller när de stiger upp på plåtbron som är innan man får pressa upp den, enligt många barn, enormt tunga dörren.
Jag har noterat att alla småbarn är helt besatta av tidningar, så fort en 4 åring kommer in i butiken rusar han/hon fram till tidningsstället och tittar frågande på sina föräldrar, min tanke som slår mig då är hur barn som inte ens kan räkna alfabetet kan vara intresserad av serietidningar?
Sen har vi nästa kategori kunder, nämligen de inte riktigt än fyllda tonårspojkarna. Här är det Alexander, Gurra, Victor och Emil och alla deras anhängare som sisådär 10-15 ggr kommer in och handlar nyttigheter som Energidricka, coca-cola, klubbor, kinderägg 1-kr tuggummi och allt annat som deras fjuppiga veckopeng kan tänkas sättas sprätt på. Det som jag inte förstår med dessa grabbar är varför de inte kan köpa mycket på engång istället för att köra skyttetrafik fram och tillbaka till butiken. Oftast kommer de inspringande, hoppas jämnfota på plåtbron utanför vilket får mig att tror det skett ett bombattentat utanför, sen är de så anfådda att de viker sig dubbelt och sätterhänderna på knäna och pustar ut... Sen kommer de fram till mig i kassan och säger Ett sura äpple tuggummi! samtidigt som dom sen tar emot tuggummit kastar dom fram en krona till mig och sen är de borta igen, jag brukar inte ens hinna lägga ner kronan i kassan innan jag hör smällen mot plåtbron vilket berättar för mig att de nu lämnat butiken för att om några minuter återigen vara på plats framför godisstångdet då de äntligen lyckats fått i hop några sketna kronor att sätta sprätt på bland åsens enorma utbud! För dessa grabbar är åsens ingen antikstämplad wannabe 90-tals affär med tråkig personal och dyra varor, för dessa grabbar är åsens deras höjd och utgångspunkt i vardagen, för jag menar, vad skulle en sommar för dessa grabbar vara utan 1-kronors tuggummin, kinderägg och coca-cola?
