I brist på annat tänkte jag berätta hur vi firar vår jul, detta men hjälpa av kort från tidigare jular.


För mig börjar julen redan den 22 december. Då sker den traditionella Julmarschen. Utan mat och vila går jag thomas och robban (+ eventuella nybörjare) de 4.2 milen runt storsjön. Det tar lite mindre än 10 timmar och de sista 5 km måste man springa. Ruggit roligt är det och det är någonting som verkligen känns ikroppen kan jag lova, man är mörbultat i dagar efteråt. Varför vi har så mycket reflexer är för att vi går mitt i natten, och det gör även trippen svårare eftersom vi under en viss sträcka måste vara osynliga för allmänheten. Jag ser fram emot detta även iår grabbar!



Nu när julen för min del är igång bär det den 23e av till järbo och hälltjärn. I mina kusiners alldeles nybyggda villa i skogen intill en sjö tjuvstartar vi julen. Hit kommer vi på kvällen för att provsmaka på julmaten, bada tunna, basta och om någon vågar så finns det även tillgång till isbad. Detta är alldeles underbart mysigt och en perfekt start inför den stora dopparedan som väntar på trösklen.





24 december börjar med tidig uppstigning för att konkurera om sminkutrymmena på tenngatan. Jag, mina två systrar och mamma sprayar, pudrar, marcarar hela morgonen (till pappas förbannade kommentarer när det gäller hår och parfympray). Tidigare, eller fram till för fyra år sedan så hade hela vår släkt en rolig tradition, varje julaftonsmorgon åkte vi alltid till badhuset och hängde på låset där 07.00 för att sedan befinna oss hos mormor och morfar på grötfukost kl 09.00 och lagomt till julkalenderns sista avsnitt. Nu har vi plockad bort badtraditionen (och istället flyttat den till dagen innan i hälltjärn) eftersom vi flickor blivit alltmer fåfänga och behöver morgontiden. Iallafall anländer vi mormor och morfar kl 9 för den goda gröten, julrim, leta mandeln, julklappsbyte och massa mys.






Kl 14.00 är det dags för firande med släkten på pappas sida. Vi turas om vart vi ska vara där, varannat år är vi hos oss och det andra året spenderas julen hemma hos faster maja. I år ska vi vara hos maja. Hur som haver, jullunchen serveras kl 14.00 och varje år är det lika stressigt att hinna bli klar till kalle anka kl 15.00. Men men, det är ju så det ska vara :) Familjen luuke brukar av någon konstig anledning alltid somna under Kalle Ankas gång, och vaknar istället lagomt till "Kan du vissla johanna?" Men det är trots allt ingen större förlust att slummra till lite då och då. När Luuke's sen har vaknat sker julklappsutdelning nummer två och sen brukar kvällen fortsätta i en andra sittning på julbordet och kring trevliga sällskapsspel som TP och diverse liknande. En klassiker kom jag och tänka på nu, när pappa blev så irriterad på Janne och kläcker ur sig "Janne, nu är du dryyyyyyyyyyyyyyg!" eller den roliga diskutionen om "popkonserter", de glöms liksom aldrig bort.








Så, nu vet ni lite mera om mig och mitt julfirande. Idag är det även 1:a advent, nu börjar den officiella nedräkningen till jul.

Jag förstår inte vad det är med denna helg, den går sååå låååångsamt. Inte ett fnatt har jag gjort, bortsätt från 50 minuter på stan i spöregn igår så lämnade jag inte längenheten, utan jag bänkade mig i soffan, ugglade alla dåliga tvprogram som finns, tog en tupplur på 2 timmar och 20 minuter, lagade lite gröt och sen var kvällen bänkad i tvsoffan igen. SKÄRPNING NU FRIDA!

Dagens schema är väl inte så spektakulärt de heller, nu håller jag på och tvättar, ska snart göra mig lite klar för kl 2 ska jag befinna mig i söndrum för ännu en gymnastikträning, denna gång med JSM killarna för att träna de i fristående. undrar hur det kommer gå, känns inte som det  är mitt bästa, men den som lever får se.

I övrigt så längtar jag bara till julen och tills jag får åka hem! Jag vill till Sandviken nu! gärna nyss! men men, jag räknar ner, jag lämnar Halmstaden om 16 dagar och det känns ju inte så pjåkigt, och med tanke på hur mycket det är som ska göras i skolan innan dess så bör jag önska att det är flera dagar. Så detta ska nog fungera :)

Kikade just in på Luxans blogg eftersom det var länge sedan jag nu tittade hur han har det i Australien. Då möttes jag av dessa:
 



Dessa otroligt härliga bilder kanske för många inte betyder någonting, men jag vek mig av skratt och tänkte genast på de Geografiarbetet jag och luxan gjorde i våras. I och med att vi skrev om australien så vela vi då visa att vi båda hade varit där, dock var det innan Herr lux satt sina fysiska spår down under. Men vi fixade det, och det resultatet blev följande:

Varför känns det alltid som att när man inte uppdaterat bloggen på ett tag så får man dåliga vibbar och nästan skäms inför sina läsare. Det känns som att nu när det gått så länge sedan jag skrev så måste någonting stort och spektakulärt anlända, någonting mega dunder jättestorslaget?

Hur som helst, det kommer inte komma någonting storslaget idag, eller jo kanske. Jag nämnde ju tidigare att jag skulle göra någonting som kanske skulle kunna ändra mitt liv här nere, och ja, det verkar som att det kanske kommer bli så också. Jag har nämligen varit och tjuvkikat lite hos HFG (Halmstadfrigymnaster). Jag var där i måndags och var med och tränade deras RM och USM tjejer vilket var mycket roligt, igår var det dags igen och det var USM tjejerna som tränade igen med också ett tjejlag med tjejer som var ca 9-11 år. Mycket roligt även här. Imorgon blir det friståendeträning med USM tjejerna igen och på söndag så ska jag köra lite fristående med Junior herrarna. Som ni ser så är det mycket gymnastik och med handen på hjärtat så älskar jag det!
För er som nu tror att jag kommer träna såhär många lag kan jag nu lugna er lite, så här mycket kommer det inte bli i framtiden, det är bara nu när jag tittar lite vilka olika lag det finns. I princip så får jag helt själv välja var jag vill börja, så jag måste ju se på föreningens utbud först. Mycket roligt!

Som ni ser verkar gymnastiken vara väldigt glädjehöjande i mitt liv just nu, och det är en känsla som jag för några månader sedan aldrig skulle kunna tro att gymnastik skulle kunna ge mig igen.

imorgon händer det kanske en förädring i mitt nya liv här i Halmstad. Jag ser fram emot det enormt, men vad det är tänker jag inte berätta.
I övrigt har julen anlänt till min lägenhet och jag verkligen älskar den nya stilen här, dock väcker den samtidigt ett tomrum och en saknad...


26 dagar kvar ♥

och jennie my love, jag har sååå dåligt samvete, jag ska ringa dig snart, jag lovar!

När mamsen är här blir man mätt imagen. Maten står på bordet, vare sig det är morgon, lunch eller middag. När mamsen är här blir även lägenheten städad, tvätten tvättad och min bristfälliga garderob när det gällde träningskläder och skor är ej längre så bristfällig. Jag bara älskar att ha mamma här hos mig!


Mämi fyllde år, hur många får ni själva lista ut



Sedan kom vi till de tekniska sakerna, i torsdags möttes jag av chocken då jag cyklade hem från skolan... det sa bara PANG och sen var mitt bakdäck platt, efter 220 kr och ett nytt däck var återigen min cykel hel, nackdelen var bara det att nu gapar verkligen mitt konto tomt, det bara ekar på det!
Hur som helst, jag och mamma skulle mecka lite, ta bort lite onödiga prylar samt försöka sätta på ett cykellyse, hur resultatet blev ska vi inte riktigt prata om, men kul hade vi :)





tackar från mig och häxsaxen!

Uppenbarligen är kylan här nere i söder inte densamma som den är mer norr ut. Idag är det den 17 november och det är hela 2 grader varmt ute och detta har fått hela Halmstad att frysa till is. När jag i gryningen cyklade till skolan ser jag på människorna hur de verkligen fryser, de går omkring med axlarna så långt uppdragna att man först får tanken att det är några nya supertrendiga örhängen som entrat marknaden. Jag ser hur folk som glömt vantar när de ska cykla till jobbt/skolan sitter på en hand i tagen för att få lite värme i de stackars fingrarna. Jag ser hur folk går med snabba och ettriga steg för att så fort komma tillbaka till sin trygga bunker, inne någonstans där värmen åtminstonde översitger 15 grader varmt.
Är det inte synd om detta folkslag, som säger att "nu är vintern här" när inte ens gradtalet krypit under nollsträcket. Detta folkslag som aldrig upplevt en riktig vinter. Detta folkslag som tror att vinter innebär regn, starka vindar och blixthalka, och som anser att "shit vad det snöade igår" när det föll några enstaka felorienterade snöflingor som egentligen skulle ha landat någonstans mellan värmland och den norska gränsen och som så fort de landar på backen återgår till den mer vätskeliknande formen.


Ja, kanske är det jag som måste vänja mig med detta, men det jag vill få fram är att detta inte är min definition av vinter. Vinter för mig är -10 grader, snötäckta träd och plogade vägar. Man ska se fler sparkar än cyklar och vid varje infart till en barnfamilj ska det finnas minst en snögubbe och snölykta, då kan vi börja snacka vinter!

Detta är enligt mig (och många andra) det absolut bästa fristående jag vet. Jag blir helt knäsvag av att titta på det och ja, det är klockrent helt enkelt.



Den senaste tiden har för mig inneburit många tankar om gymnastik. Jag tror jag faktiskt nu måste ta och erkänna att jag saknar den. Jag saknar att åka iväg och tävla, jag saknar att vara borta på kvällarna och umgås med underbara gymnaster som verkligen uppskattar det man gör för dom... ja jag saknar gymnastiken!

Framförallt saknar ja gymnasterna hemma i sandviken, jag saknar er oerhört. Satt här om dagen och kikade på alla gulliga filmer ni gör och lägger ut på youtube, fortsätt med det för det glädjer mig! Jag saknar er alla, Epsilon, Astroline och RMY. Jag saknar också alla er tränare, Jenny x2, Madde, Sara, Hannah, Elin, Anette, ja jag saknar allt! Det är nästan så att jag till och med saknar bingolotto på stan och alla mail och telefonkonflikter med kansliet, och då är det väl nästan illa? ;)

Hemma i sandviken har jag en underbar vän, Johanna Söderberg heter hon. Johanna är ganska välkänd där hemma, jag menar, vem har inte hört talas om  den där tjejen som pratar med alla SAIKspelare på fyllan? Vem har inte hört om, du vet hon, som bara dricker Trocadero och som älskar att simma omkring med BEAsåsen och käka chirrba, för att inte nämna tjejen som absolut hatar allt som har med träning att göra och som känner sig skitnöjd om hon sprungit upp för trapporna på väg hem eller då hon drygar ut steglängden med ca 10 cm påväg till bilen (robins) för att inte bli alltför blöt i regnet. Eller min personliga favorit, tjejen som i gymnasiet kunde sitta och vänta på Elin i flera timmar efter att hon slutat bara för att hon inte vågade gå den ca 300 m långa vägen hem, för HALLÅ(!?) folk kunde ju tro att hon inte hade några vänner.
Hur som helst, ovanstående är en ganska bra förklaring på min älskade Johanna.

Sedan jag flyttat ner hit till Halmstad så har min kontakt varit ganska så knagglig med johanna, det har blivit några samtal här och där, lite SMS snack men också MSN snack. När jag var hem och hälsade på var Johanna en av de första som kom och hälsade på mig, och trots att vi då inte setts på 2 månader så märktes det inte. Jag var lite rädd då att Johanna skulle ha förändrats vilket jag ganska snabbt insåg att hon inte hade gjort. I mitt kök satt gamla söta Johanna och bara babblade på, pratade om allt mellan himmel och jord och jag hade svårt att ens hejda henne när hon kastar sig över min tallrik och säger: "Ja men jag kan väl ta lite kyckling trots allt, det ser ju rätt gott ut"

Hur som helst, igår fick jag återigen kontakt med Sandvikens största Bandyfan, då i form av ett SMS som syftade på att jag skulle ringa henne när jag hade tid. Dagen flöt förbi för min del med diverse tandläkarbesök för att sedan nå tidpunkten 21.30 då jag skulle kosta på 14 minuter och 39 sekunder med min Johanna.
Det är just en dialog i samtalet jag nu vill belysa:

Frida: Men hur går allting nu då, jobbar du? vad gör du om dagarna, hur är allt med Robin?
Johanna: Jo jag jobbar väl lite då och då, lite skit här och där men mest där borta i björksätra där jag jobbat hela tiden
Frida: Okej, men trivs du då?
Johanna: Ja det gör jag väl, bara att det är så jävla piss drygt att ta sig dit, kan du förstå FRIDA att jag här om dagen klev upp 05.30 för att cykla till jobbet?!?!?! Kan du förstå att JAG klev upp så tidigt, att det är jag, Johanna Söderberg alltså? Aldrig har jag klivit upp så tidigt på morgonen, eller för fan, det är ju mitt i natten! Kan du förstå att jag kliver upp 05.30 för att sedan cykla till jobbet, det är långt och det är kallt, jag är livrädd för att halka och där kommer jag och cyklar mitt Inatten för att åka och ta hand om några snoriga barn liksom. HELT SJUKT!
Frida: Är det verkligen min Johanna söderberg du pratar om?
Johanna: Ja, jag tror fan det....
Frida: Jag kan trösta dig med att jag varje onsdag går upp 05.45 för att 06.45 befinna mig på spinning, det är nästan samma sak så jag förstår vad du menar med att gå upp sådär tidigt
Johanna: FRIDA, du förstår ingenting, för du är störd, STÖRD STÖRD STÖRD, hur i helvete kan du... ja jag hittar inte ens ord för att uttrycka mig längre, hur fan kan du gå upp så ti.... nä det går inte, jag kan inte ens avsluta meningarna, men en sak vet jag iallafall, och det är att du är helt jävla störd, dum i huvve!

Jag tackar för det gumman, och ursäktar mina läsare för alla svordomar, men ska man spegla Johannas värld så innebär det en massa fula grodor som hoppar ur munnen. Love you Darling!

Ett sött litet minne från 60/70 maskeraden 2008

                                                                                                        ♥

6 st fullproppade ikeakassar
9 st papperkassar
4 st väskor
1 feting resväska

Ja detta var vad som behövdes för att packa ner alla mina ägodelar för transport mot nya äventyr. Eller jag vet inte om det är så mycket äventyr men det lät roligt att säga så. :) Fyra timmar tog det nog att packa ner allting, tycker det är sjukt att det blev så mycket, när jag tittade här på mitt lilla rum igår innan jag började så tänkte jag, ja men detta kommer ju gå fort. Nu med facit i hand kan jag säga att det inte gjorde det.

Nu är det snart dags att ringa och väcka flyttfirman, det är inte alla firmor man kan hyra som säger: "Du får köra bilen imorgon, jag kommer nog fortfarande vara full då" och "du måste ringa och väcka mig imorgon". Haha men ändå så har jag bestämt mig att det är Robbans flytt och fix jag vill anlita för detta flyttprojekt! Däremot kommer han nog få en aningen chock när han ser hur mycket det är som vi ska tampas med, men sånt får man väl räkna med?

Då bär det av, hej då Strandvallen och vidare mot Westmansgatan. Jag har haft det otroligt bra här på strandvallen men nu känner jag att jag tar ett steg närmare vuxenlivet, för nu ska jag verkligen vara själv. Detta på både gott och ont. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag kommer sakna Lena, det har varit toppen att bo tillsammans med henne.