Uppenbarligen är kylan här nere i söder inte densamma som den är mer norr ut. Idag är det den 17 november och det är hela 2 grader varmt ute och detta har fått hela Halmstad att frysa till is. När jag i gryningen cyklade till skolan ser jag på människorna hur de verkligen fryser, de går omkring med axlarna så långt uppdragna att man först får tanken att det är några nya supertrendiga örhängen som entrat marknaden. Jag ser hur folk som glömt vantar när de ska cykla till jobbt/skolan sitter på en hand i tagen för att få lite värme i de stackars fingrarna. Jag ser hur folk går med snabba och ettriga steg för att så fort komma tillbaka till sin trygga bunker, inne någonstans där värmen åtminstonde översitger 15 grader varmt.
Är det inte synd om detta folkslag, som säger att "nu är vintern här" när inte ens gradtalet krypit under nollsträcket. Detta folkslag som aldrig upplevt en riktig vinter. Detta folkslag som tror att vinter innebär regn, starka vindar och blixthalka, och som anser att "shit vad det snöade igår" när det föll några enstaka felorienterade snöflingor som egentligen skulle ha landat någonstans mellan värmland och den norska gränsen och som så fort de landar på backen återgår till den mer vätskeliknande formen.


Ja, kanske är det jag som måste vänja mig med detta, men det jag vill få fram är att detta inte är min definition av vinter. Vinter för mig är -10 grader, snötäckta träd och plogade vägar. Man ska se fler sparkar än cyklar och vid varje infart till en barnfamilj ska det finnas minst en snögubbe och snölykta, då kan vi börja snacka vinter!