som säkert nu alla är medvetna om så jobbar ju jag då på Åsens Livs. Denna för många ökända "mataffär" är belägen i Östanbyn och är 3-4kr dyrare på varje vara än de enorma matkedjorna som är belägna mer centralt. Åsens Livs är så långt ifrån hightech som man kan komma, det är knappast dörrar som öppnas av sig själv, att panta burkar tar evigheter eftersom pantmaskinen måste bearbeta varje burk väldigt länge och kassaappraten är en sådan när kassörskan håller i en liten dosa som man sedan måste trycka på en liten knapp för att få streckkordsavläsare att börja fundera. Ja Åsens Livs är en plats där det känns som man stiger rakt in i ala 1990-talet igen.
Men trots att åsens är en riktig U-affär (utveklingsaffär) så har den sin tjusning... Som kassörska vet jag alltid när det kommer en kund eftersom det smäller när de stiger upp på plåtbron som är innan man får pressa upp den, enligt många barn, enormt tunga dörren.
Jag har noterat att alla småbarn är helt besatta av tidningar, så fort en 4 åring kommer in i butiken rusar han/hon fram till tidningsstället och tittar frågande på sina föräldrar, min tanke som slår mig då är hur barn som inte ens kan räkna alfabetet kan vara intresserad av serietidningar?
Sen har vi nästa kategori kunder, nämligen de inte riktigt än fyllda tonårspojkarna. Här är det Alexander, Gurra, Victor och Emil och alla deras anhängare som sisådär 10-15 ggr kommer in och handlar nyttigheter som Energidricka, coca-cola, klubbor, kinderägg 1-kr tuggummi och allt annat som deras fjuppiga veckopeng kan tänkas sättas sprätt på. Det som jag inte förstår med dessa grabbar är varför de inte kan köpa mycket på engång istället för att köra skyttetrafik fram och tillbaka till butiken. Oftast kommer de inspringande, hoppas jämnfota på plåtbron utanför vilket får mig att tror det skett ett bombattentat utanför, sen är de så anfådda att de viker sig dubbelt och sätterhänderna på knäna och pustar ut... Sen kommer de fram till mig i kassan och säger Ett sura äpple tuggummi! samtidigt som dom sen tar emot tuggummit kastar dom fram en krona till mig och sen är de borta igen, jag brukar inte ens hinna lägga ner kronan i kassan innan jag hör smällen mot plåtbron vilket berättar för mig att de nu lämnat butiken för att om några minuter återigen vara på plats framför godisstångdet då de äntligen lyckats fått i hop några sketna kronor att sätta sprätt på bland åsens enorma utbud! För dessa grabbar är åsens ingen antikstämplad wannabe 90-tals affär med tråkig personal och dyra varor, för dessa grabbar är åsens deras höjd och utgångspunkt i vardagen, för jag menar, vad skulle en sommar för dessa grabbar vara utan 1-kronors tuggummin, kinderägg och coca-cola?