Ibland förstår jag bara inte hur världen kan vara så orättvis, hur den kan vara som en lycklig plats för vissa medan andra skulle göra vad som helst för att slippa sätta sig fot på den igen. För vissa människor går det alltid bra, de har allting som de vill och  behöver (om inte mer). De har ett bra liv helt enkelt och är nöjda med sin situatioin. För andra är allting bara skit, ingenting fungerar, alla drömmar som man någon gång haft går hela tiden i krasch, det blir aldrig som man tänkt sig, även om man då satt upp det enklaste målen med sitt liv, t ex få vara frisk, få vara lycklig, kunna känna tillit och ro hos någon annan eller bara ha en partner att dela allting med. Detta låter för många som en självklarhet men för allt förmånga är det en stor omöjlighet. Det går inte, utan allting blir bara fel, och ju fler fel det blir efter vägens gång desto sämre mår man...

Det kommer perioder och tider i livet när du tror att det kommer bli en upplösning från den onda cirkeln som du i åratal bara vandrat runt i, till en början är du osäker men succesivt släpper du in en ny person i ditt liv, för denna person är du ganska tillbakahållande och tystlåten om dig själv till en början, istället glädjs du åt att prata om personen själv och allt som den varit med om. Stegvis börjar du själv öppna upp dig, du tänker varje gång att "shit, det där skulle jag nog inte ha berättat om mig själ"  men orden bara hoppar ut ut munnen och nu finns det ingenting att göra eftersom den djupaste hemligheten faktiskt nu tagit ett bamseskutt ut i den fria verkligheten. Du har erkännt någonting som du i åratal mörklagt och ignonerat, någonting som du tryckt tillbaka i alla lägen och situationer, bara klistrat på fakesmilet och sagt att "jo med mig är det bra!" Nu är hemligheten återigen på fri fot, återigen har du tagit in någon i ditt liv och återigen har någon tryckt på play och bitar av din livshistoria har spelats upp... 

När ska Jag lära mig att resultatet av detta inte blir så som jag vill?
Det blir egentligen raka motsatsen, för det blir aldrig så som jag vill...

Hörs vi idag? imorgon? om 256 dagar? obviously not!