En sak har jag kommit på med mig själv, och det är att jag är väldigt dålig på att säga hej då. Jag har insett att jag hellre stänger in mig i mig själv och lämnar omvärlden utanför än att leva av de sista dagarna och verkligen se till att träffa alla en sista gång eller göra någoting riktigt roligt. Jag känner hellre att jag har tråkigt, så tråkigt så att jag längtar bort härifrån. Hela den senaste veckan har jag inte viljat sätta min fot på campusområdet, jag har knappt träffat någon från klassen och jag har i storsätt bara umgåtts med mig själv. Varför gör jag såhär, det är inte första gången.

Jag är värderlös på avsked, jag bryter alltid ihop och gråter som ett barn, så jag antar att det är det som är förklaringen till varför jag agerar som jag gör när jag inser att flytten från Halmstad nu kommer infinna sig om 5 dagar. Det känns som att jag inte vill få några fler roliga minnen eftersom de endast kommer göra flytten ännu jobbigare.
Men jag tror "tyvärr" ändå att jag kommer ha lite roligt dessa sista fem dagar, för nu väntas det en massagekurs med många från klassen, det ska bli riktigt roligt. Vad som däremot blir mindre roligt är min födelsedag imorgon.

Jag har förövrigt haft ännu en ganska jobbig dag idag, idag var det sista träningen tillsammans med tjejerna på gympan, och jag saknar er redan mina töser!
Tack så otroligt mycket för de senaste 5 månaderna och tack få ofantligt mycket för det fina linnet jag fick av er, ni är guld värda och vi ska helt klart jobba vidare på om möjligheten för er att komma till sandviken finns!

ja ja, keep smiling!