Första gången tanken nådde min medvetenhet var i januari. När jag gjorde verklighet av den var i mars. Jag har nu varit hemma i Sandviken och offentliggjort den stora nyheten, Jag flyttar hem!

Jag trivs som fisken i vattnet i Halmstad, jag älskar de jag lär mig i skolan, jag älskar att träna på SATS, jag älskar gymnastiken där nere och ja, det mesta av allting är verkligen superbra, men ändå känns allting inte rätt.

Det jag pluggar är Biomedicin - inriktning fysisk träning. Den "titel" jag får efter de tre åren som utbildningen pågår är "personlig tränare" och "fystränare". Dessa titlar kan man få på tre veckor i Stockholm.
När jag sedan pratar med mina lärare i skolan om vad man kommer kunna jobba som efter studierna så kan de inte riktigt säga någonting, de bara mumlar lite om att man "både kan jobba kommunalt och mot landstinget" eller att "det bästa är nog om man startar eget". Detta har gjort mig väldigt nervös, eftersom jag inte bara pluggar för att det är roligt, utan att jag även måste känna att det kommer leda mig någonstans i framtiden.
En annan sak, som varit den anledningen som vägt tyngst i mitt beslutsfattande är att det är en annan yrkesroll som börjat krupit mig närmare hjärtat. I januari började vi kursen Rörelseapparatens skador och sjukdomar och jag blev fast. Jag är så fruktansvärt intresserad av skador, och kroppen samt dess sammansättning. Jag vill kunna hjälpa människor som råkat ut för idrottsskador och få lägga ner all energi på att kunna få dem att återgå till sin idrott. Jag vill syssla med rehabilitering och träningsprogram för skadade patienter. Jag vill kunna motivera människor att en skadad vävnad eller struktur inte är slutet på en karriär, utan med rätt hjälp och med rätt typ av träning kommer man kunna göra comeback!

Jag vill bli sjukgymnast.

Så 1 april packas väskorna från Halmstad och transporterar sig 70 mil norröver. Där ska de vara uppackade i ca 10 månader för att, efter att jag pluggat upp lite betyg, förhoppningsvis få packas ihop igen för att slutligen flytta någonstans dit det finns en sjukgymnastutbildning. Förhoppningsvis blir det långt långt norröver. Så ja, jag byter söder mot norr, men med ett litet stopp på vägen hemma hos mamma och pappa.

Nu när jag äntligen tagit steget och bestämt mig känns det bra!