Första gången tanken nådde min medvetenhet var i januari. När jag gjorde verklighet av den var i mars. Jag har nu varit hemma i Sandviken och offentliggjort den stora nyheten, Jag flyttar hem!

Jag trivs som fisken i vattnet i Halmstad, jag älskar de jag lär mig i skolan, jag älskar att träna på SATS, jag älskar gymnastiken där nere och ja, det mesta av allting är verkligen superbra, men ändå känns allting inte rätt.

Det jag pluggar är Biomedicin - inriktning fysisk träning. Den "titel" jag får efter de tre åren som utbildningen pågår är "personlig tränare" och "fystränare". Dessa titlar kan man få på tre veckor i Stockholm.
När jag sedan pratar med mina lärare i skolan om vad man kommer kunna jobba som efter studierna så kan de inte riktigt säga någonting, de bara mumlar lite om att man "både kan jobba kommunalt och mot landstinget" eller att "det bästa är nog om man startar eget". Detta har gjort mig väldigt nervös, eftersom jag inte bara pluggar för att det är roligt, utan att jag även måste känna att det kommer leda mig någonstans i framtiden.
En annan sak, som varit den anledningen som vägt tyngst i mitt beslutsfattande är att det är en annan yrkesroll som börjat krupit mig närmare hjärtat. I januari började vi kursen Rörelseapparatens skador och sjukdomar och jag blev fast. Jag är så fruktansvärt intresserad av skador, och kroppen samt dess sammansättning. Jag vill kunna hjälpa människor som råkat ut för idrottsskador och få lägga ner all energi på att kunna få dem att återgå till sin idrott. Jag vill syssla med rehabilitering och träningsprogram för skadade patienter. Jag vill kunna motivera människor att en skadad vävnad eller struktur inte är slutet på en karriär, utan med rätt hjälp och med rätt typ av träning kommer man kunna göra comeback!

Jag vill bli sjukgymnast.

Så 1 april packas väskorna från Halmstad och transporterar sig 70 mil norröver. Där ska de vara uppackade i ca 10 månader för att, efter att jag pluggat upp lite betyg, förhoppningsvis få packas ihop igen för att slutligen flytta någonstans dit det finns en sjukgymnastutbildning. Förhoppningsvis blir det långt långt norröver. Så ja, jag byter söder mot norr, men med ett litet stopp på vägen hemma hos mamma och pappa.

Nu när jag äntligen tagit steget och bestämt mig känns det bra!

har länge nu funderat över vad jag ska skriva här, men min hjärna är verkligen nollställd. Men eftersom en hel del frågor ramlar in om hur det går med deffen så kan jag väl dra en genomgång.

1. Ska du tävla i bodyfitness?
Nej det ska jag verkligen inte! Varför jag gör deffen är för att jag vill prova på någonting nytt när det gäller träningen men också för att ha ett mål med min träning. Jag har känt att det känts så meningslöst med att bara träna på utan mål, då märker man inte av resultaten. Sen att sommaren närmar sig och att jag vill känna mig fräsh kan ha en liten del i det hela också, men den absolut främsta anledningen är för att jag själv vill se om jag klarar av det.

2. Hur länge ska du hålla på?
Idag är det två veckor sedan jag började och tanken är att vi ska hålla på i tre månader. Så det är ett tag, många frågar om det verkligen är hälsosamt, och visst det är klart att det inte är hälsosamt att leva såhär hela livet, men under perioder är det ingen som helst fara.
Det som innebär med att jag deffar är att kost och träningsupplägget läggs om. Sedan december har jag förberett inför denna period, detta genom att ha en såkallad "byggperiod". Den gick ut på att äta mycket, framförallt protein och träna mycket, för under denna period är det muskler som ska byggas, i massor!

Det som skiljer byggperioden mot deffperioden är kostens upplägg men också träningsupplägget. Nu handlar det träningsmässigt om att öka konditionsträningen, och bibehålla muskelmassan i möjligaste mån. Kosten innebär minskat kilokaloriintag och en rejäl minskning av kolhydrater och istället en ökning av protein. Detta kommer resultera i att en del muskelmassa kommer försvinna, men det är de man måste uppoffra för att kunna få dem att träda fram och bli så synliga som möjligt.

3. Hur mår du av deffen?
Jag mår verkligen hur bra som helst. Det är otroligt hur mätt jag är om dagarna, och det är så skönt att veta att man verkligen äter hälsosamt. Jag känner ingen som helst skillnad i hur jag mår, jag orkar fortfarande samma saker som jag gjort förr (om inte mer!). Det fungerar alltså än sålänge galant och jag tycker bara det är roligt.

Jag kan säga att jag verkligen har koll på läget, jag har hittat någonting som jag tycker är jätteroligt och det känns som jag tidigare nämnde att jag har fått mål med min träning, jag har någonting att se fram emot! Nu är det inte bara att gå till gymmet bara för att veta att man har varit där som gäller, nej nu vill jag dit för att kunna nå de mål och resultat som jag vill åstadkomma. Jag gillar detta starkt!

Jag ska också säga att jag ständigt lär mig nytt om det hela, men jag måste erkänna att näringslära kursen och Emelie är de som jag mest ska tacka. Emelie är en helt underbar träningskompis som går samma program som mig, fast året över. Hon har deffat förr och det är tack vara henne som allting går så bra. Jag skulle aldrig ha gett mig in på detta om jag inte hade haft henne, för hon är verkligen great!

"Be real, don't be fake. Be smart. Don't waste your time. Find that spark inside you and make it the biggest fire around. Let it burn out of control. Take control of your destination and never give it up. Stop making excuses.
MAKE IT WORK"